Fattar inte.. Om 3 månader är jag hemma igen. I Finland. Vasa. Kuni. Vilka tider.. Här har det blivit vår och folk diskuterar om det är långbyxor eller om det är 3/4s capribyxor som de skall ta på sig. Jag går ännu med jeans, och läderjacka i vissa fall men på söndagarna ligger jag på balkongen i solskenet och tänker på vilket bra liv jag har. Och hur mycket jag skulle vilja göra; och hur jag bara hinner med en bråkdel. Men olika säsonger har olika teman. Just nu jobbar jag..och trivs oerhört bra med min situation,. Livet är vad du gör det till. Jag har valt att njuta och ha roligt.
Jag skrattar med Jesus, går ut på soliga promenader med honom - vi trivs oerhört bra tillsammans, han och jag. Annars i college lär vi oss om Kristen doktrin, Nya testamentet och låtskriveri.
Tänka sig - Hur tiden har gått ändå. Men så många människor jag träffat - från jordens alla hörn. Ett obeskrivligt år. Jag gråter ofta i denna tid - jag är så oerhört tacksam till Gud för att han plockade ut mig hit. Livet kommer aldrig att vara det samma mera - men på samma gång ser ja fram emot att få komma hem till Finland också och träffa alla <3
Det här var en liten hälsning från mig, Nicolina Elna Maria Koskinen som skäms över hur få inlägg hon har gjort detta år..vad kan ja säga - jag ha levt livet.
Over and out.
Nej, inte behöver du skämmas. Din plats på jorden är där du är nu. Å då ska du njuta av det. Sen kan du berätta om hur det var där när vi träffas i Kuni igen någongång.
SvaraRadera